accessibilityaddangle-leftangle-rightarrow-downarrow-leftarrow-rightarrow-upsound-activebookcrossdocumentdownloademailexternalShapeglobeplayremovesearchsharestop-watch
Kranar och containrar i Atens hamn. Kranar och containrar i Atens hamn.

Samarbete över gränser

gemensamma mål i fokus

Vad gör EU egentligen? Det enkla svaret är att det handlar om samarbete. Sverige och de andra EU-länderna har pekat ut ekonomiska och politiska frågor som de vill arbeta med tillsammans. Ekonomisk tillväxt, hög sysselsättning och hållbar utveckling i EU-länderna är några av målen för samarbetet. Att främja fred och bekämpa diskriminering är andra.

EU:s verksamhet

Sverige och de andra EU-länderna har kommit överens om vilka frågor som ska ingå i EU-samarbetet. EU ska bland annat

  • säkerställa en inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital
  • ta fram EU-regler för frågor som asyl, energi, miljö, konsumentskydd, jordbruk och brottsbekämpning
  • samarbeta i ekonomiska frågor genom den ekonomiska och monetära unionen (EMU).

Allt fler frågor för EU

Lästid 3 min

EU-länderna har kommit överens om vilka frågor de ska samarbeta kring i EU. Under årens lopp har antalet frågor ökat och EU-samarbetet spänner nu över ett brett fält av ekonomiska och politiska frågor.

Fiskebåt ute på öppna havet.

En tanke med EU är att underlätta handel. Men EU-länderna samarbetar på fler områden, som fiske och miljöfrågor. Foto: Europaparlamentet.

Få fart på ekonomin i hela EU

Ett mål med EU-samarbetet är att det ska leda till ekonomisk utveckling i alla EU-länder. För att lyckas med det kommer EU-länderna överens om att samarbeta, alltså ta gemensamma beslut, inom många områden. Det gäller till exempel handel, konkurrens mellan företag, arbetsvillkor, energiförsörjning, forskning och transporter.

Allt fler gränslösa frågor

Under årens lopp har EU-länderna börjat samarbeta i allt fler frågor. Det beror på att EU-länderna har sett ett behov av att lösa fler frågor tillsammans på EU-nivå, det handlar till exempel om asylpolitik, energi, miljöfrågor, fiske, konsumentskydd, produktsäkerhet och gränsöverskridande brottslighet.

EU:s politikområden på EU:s webbplats

Inre marknad med fyra friheter

Handelspolitiken är ett exempel på när EU-länderna kommit överens om ett stort antal lagar och regler som ska gälla lika på EU:s så kallade inre marknad. Till exempel har tullar och andra avgifter mellan EU-länderna tagits bort. Dessutom ska det råda fri rörlighet över gränserna för personer, varor, tjänster och kapital. Den fria rörligheten kallas ofta för de fyra friheterna. Den inre marknaden och den fria rörligheten ska bidra till ekonomisk tillväxt i hela EU.

Fri rörlighet

De fyra friheterna

På EU:s inre marknad råder fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer i EU. Reglerna för den inre marknaden omfattar de 28 EU-länderna och EES-länderna Norge, Island och Liechtenstein.

EU är en tullunion

EU är en tullunion vilket innebär att tullar och andra handelshinder mellan EU-länderna är avskaffade. Det betyder också att EU har gemensamma tullar mot länder som inte är med i EU. Samma tull ska betalas för en vara som importeras från ett land utanför EU, oavsett vilket EU-land som importerar den. Däremot skiljer sig tullsatserna åt mellan olika varor.

Mest pengar till regioner och jordbruk

Två andra viktiga områden för EU-samarbetet är regionalpolitik och jordbrukspolitik. Det är de områden som får allra mest pengar från EU:s budget. EU ger till exempel ekonomiskt stöd till regioner med hög arbetslöshet och till jordbrukare som ska modernisera sina gårdar eller kompenseras för prissvängningar. Inom jordbrukspolitiken har EU-länderna också tagit beslut om gemensamma EU-regler, till exempel för livsmedelssäkerhet och djurtransporter.
Ekonomiskt stöd till regioner och jordbrukare.

EU:s budget

Ekonomiska frågor i EMU

EU-länderna samarbetar också i ekonomiska frågor. Alla EU-länder ingår i den ekonomiska och monetära unionen (EMU) som ska samordna den ekonomiska politiken i EU-länderna. EU har även infört en gemensam valuta, euro, som ska göra handeln och rörligheten mellan EU-länderna enklare. 19 av de 28 medlemsländerna har euro som valuta. Sverige sa i en folkomröstning 2003 nej till att införa euron.

EU-kartan

EU och omvärlden

EU-länderna samarbetar framför allt i ekonomiska och politiska frågor inom EU. Men EU-länderna agerar också gemensamt i förhållande till världen utanför. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken syftar exempelvis till att stärka EU:s kapacitet för att ta sig an internationella krishanteringsuppdrag. EU-länderna samarbetar också kring frågor om internationell handel med länder utanför EU och ekonomiskt stöd, bistånd, till utvecklingsländer.

Frågor där EU inte bestämmer

Det finns också många områden där EU-länderna inte samarbetar och där EU alltså inte kan bestämma om exempelvis lagar, regler och ersättningar. EU-länderna bestämmer till exempel själva om inkomstskatter, barnbidrag, pensioner, skolan samt hälso- och sjukvården. I sådana frågor är det medlemsländernas egna regeringar och nationella parlament som äger rätten att ta beslut.
EU beslutar inte om skatter, skola och hälso- och sjukvård.

Vem bestämmer vad EU ska göra?

Det är Sverige och de andra EU-länderna som tillsammans bestämmer vilka frågor EU ska jobba med. Arbetet sker i EU:s beslutande institutioner.

I ministerrådet sitter ministrar från EU-ländernas regeringar. I Europeiska rådet sitter EU-ländernas stats- och regeringschefer. I Europaparlamentet sitter politiska ledamöter som är folkvalda i EU-länderna.

EU:s institutioner

Från biobränsle till bistånd

EU:s makt beror på frågan

Lästid 3 min

I EU samarbetar EU-länderna i en lång rad ekonomiska och politiska frågor. Men vilken rätt har EU att införa lagar och regler som EU-länderna måste följa? Faktum är att EU:s makt beror på vilken fråga det handlar om.

Frågan avgör EU:s befogenhet

EU-länderna samarbetar om ett knappt 40-tal olika ekonomiska och politiska frågor – allt från handel och transporter till miljö och konsumentskydd. Frågorna är uppdelade i fyra olika områden där EU har större eller mindre befogenhet, alltså makt, att ta beslut om till exempel nya EU-lagar:

  1. EU har ensamrätt att lagstifta
  2. Både EU och EU-länderna har rätt att lagstifta
  3. EU får stödja eller komplettera EU-ländernas beslut
  4. EU-länderna beslutar själva

EU:s kompetenskatalog

I EU:s fördrag, reglerna för hur EU ska fungera, finns en uppräkning av politikområdena och vilken makt EU har inom respektive område. Uppräkningen brukar kallas för kompetenskatalogen. Det är EU-länderna som kommit överens om den här uppdelningen.

EU har ensamrätt att lagstifta

Inom några områden har EU ensamrätt, så kallad exklusiv befogenhet, att ta beslut om nya lagar och avtal. I de frågorna får EU-länderna inte lagstifta på egen hand.

Exempel på när EU har ensamrätt att lagstifta:

  • EU:s tullunion
  • konkurrensregler på EU:s inre marknad
  • penningpolitiken för de EU-länder som har euron som valuta
  • fiskekvoter
  • handel med länder utanför EU
  • internationella avtal inom flera områden.

Både EU och EU-länderna har rätt att lagstifta

Inom många områden delar EU och EU-länderna rätten att ta beslut om nya lagar och avtal. Det brukar kallas att EU och EU-länderna har delad befogenhet. Men EU-länderna får bara lagstifta i en fråga om EU inte redan har gjort det.

Exempel på när EU och EU-länderna delar rätten att lagstifta:

  • EU:s inre marknad
  • jordbruk och fiskeri
  • miljö
  • konsumentskydd
  • transport
  • energi
  • asyl- och flyktingpolitik.

EU får stödja eller komplettera EU-ländernas beslut

EU får inte ta beslut om nya EU-lagar men har rätt att stödja, samordna eller komplettera EU-ländernas insatser inom vissa områden. Det kan till exempel handla om att EU finansierar samarbetsprojekt i EU-länderna.

Exempel på när EU kan stödja eller komplettera:

  • hälsofrågor
  • industri
  • kultur
  • turism
  • utbildning, ungdomsfrågor och idrott
  • civilskydd
  • administrativt samarbete.

EU-länderna beslutar själva

Det finns också många politikområden där EU-länderna inte samarbetar och där EU alltså inte kan ta beslut om nya EU-lagar. I sådana frågor är det medlemsländernas egna regeringar och nationella parlament som äger rätten att ta beslut.

Exempel på när EU-länderna själva tar beslut om lagstiftning:

  • inkomstskatter
  • socialförsäkringar, till exempel barnbidrag och pensioner
  • skolsystem
  • hälso- och sjukvård.

Zooma in

  • På söndag den 29 oktober är det dags att ställa tillbaka klockan en timme. Varför just då? Jo, det har EU bestämt. Sedan 1996 har nämligen alla EU:s medlemsländer gemensamma regler för sommartid.

    Sommartid börjar gälla sista söndagen i mars och slutar sista söndagen i oktober. Det innebär att hela EU ställer fram klockan en timme jämfört med så kallad normaltid, som gäller på vintern. På söndag är det alltså dags att ställa tillbaka klockan från sommartid till "vanlig" tid igen.

    Sverige började med sommartid 1980

    Sverige införde sommartid år 1980. Det var en anpassning till att andra länder i Europa redan hade börjat ställa fram klockan en timme på sommaren och svenska politiker tyckte det var praktiskt att göra likadant. Sverige gick med i EU 1995 och från 1996 har alla EU-länderna gemensamma regler för sommartid.

    En grundtanke när de olika europeiska länderna införde sommartid var att dygnets ljusa timmar skulle utnyttjas bättre. Men när länderna inom EU kom överens om att införa gemensamma sommartidsregler var motiveringen snarare praktisk och ekonomisk.

    Olika tider gav problem med transporter

    De flesta av medlemsländerna i EU:s föregångare EG införde sommartid på 1970-talet. Men länderna hade olika start- och slutdatum och det skapade osäkerhet och problem för till exempel tågtrafik och andra transporter. Allt eftersom samarbetet och handeln mellan länderna inom EG ökade uppstod ett behov av att harmonisera reglerna. Så genom en rad direktiv om sommartid under 1980- och 1990-talen gjordes EU-ländernas regler gradvis allt mer lika varandra.

    Länderna bestämmer själva om normaltiden

    EU-lagen om sommartid säger att medlemsländerna ska börja och sluta med sommartid samtidigt och att sommartid innebär att klockan ställs fram en timme jämfört med normaltid. Däremot är det de enskilda medlemsländerna som fattar beslut om vilken normaltid de ska ha och inte EU. Normaltiden i Sverige är det som kallas centraleuropeisk tid (CET) eller UTC+1.

    När EU beslutar om nya lagar är det EU-kommissionen som lägger fram lagförslag, medan ministerrådet och Europaparlamentet fattar beslut om förslagen. Det finns ledamöter i Europaparlamentet som har uppmanat EU-kommissionen att lägga fram ett förslag om att den tid som nu är sommartid ska bli normaltid året runt i EU. Men då har EU-kommissionen svarat att beslut om att ändra normaltiden ligger utanför det område som EU får fatta beslut om.

    Samarbete över gränser

    Sommartid på EU-kommissionens webbplats (på engelska)

  • Det finns länder utanför EU som kan sälja varor och tjänster utan att betala tullavgifter inom EU. Det är möjligt genom ett så kallat frihandelsavtal. CETA är ett sådant frihandelsavtal mellan EU och Kanada.

    Inga tullar och minskade hinder

    Ett frihandelsavtal mellan EU och ett land utanför EU innebär att tullar på varor avskaffas och att handelshinder för till exempel tjänster, investeringar och offentlig upphandling kommer att minskas.

    EU har ensamrätt att sluta frihandelsavtal

    Handel med andra länder utanför EU är ett område där EU har så kallad exklusiv befogenhet. Det betyder att endast EU, och inte enskilda EU-länder, får fatta beslut om handelsavtal med länder utanför EU. Det är EU-kommissionen som sköter själva förhandlingarna, på uppdrag av ministerrådet. När förhandlingarna är klara ska Europaparlamentet och ministerrådet godkänna avtalet.

    EU:s makt beror på frågan

    CETA ett av de mest omfattande avtalen

    CETA är en förkortning för Comprehensive Economic Trade Agreement och är ett övergripande avtal om ekonomi och handel mellan EU och Kanada. Avtalet är ett av de mest omfattande som EU har förhandlat fram hittills och förhandlingarna påbörjades 2009. Den 21 september 2017 började avtalet gälla provisoriskt. Innan det kan börja gälla i sin helhet måste det godkännas av alla EU:s nationella och vissa regionala parlament.

    Betydelse för svenska företag

    När det gäller CETA innebär avtalet att företag från Sverige och de andra EU-länderna kommer att få det lättare att sälja varor och tjänster i Kanada. Avtalet ger också företag i Kanada tillträde till EU:s inre marknad.

    CETA-förhandlingarna

    • 2009

      Förhandlingar påbörjas mellan EU och Kanada.
    • 30 oktober 2016

      Avtalet undertecknas av EU och Kanada.
    • 15 februari 2017

      Europaparlamentet röstar för avtalet.
    • 21 september 2017

      Avtalet börjar gälla provisoriskt.

    Internationell handel är en del av EU-samarbetet

    Sverige och de andra EU-länderna har kommit överens om vilka frågor som ska ingå i EU-samarbetet. Internationell handel med länder utanför EU är ett exempel.

    Samarbete över gränser

Du kanske också vill veta mer om...