EU:s budget betalas med EU-avgifter
EU:s budget finansieras av så kallade egna medel som består av de avgifter som EU-ländernas regeringar betalar in. Hur stora avgifterna är beror på respektive lands ekonomiska förutsättningar. Trots att EU:s budget innehåller mycket pengar är den bara en liten del av EU-ländernas hela ekonomi.
EU-avgiften beror på landets ekonomiska förutsättningar.
EU-avgiftens beståndsdelar
Ett lands EU-avgift består av flera delar, så kallade egna medel:
- En del av avgiften bygger på hur stor landets ekonomi är och utgår från landets så kallade bruttonationalinkomst (BNI).
- En del av avgiften baseras på landets momsintäkter.
- En del av avgiften kommer från de pengar landet får in i tullavgifter.
EU-länderna ska bli mer ekonomiskt jämlika
En tanke med EU-samarbetet är att det ska utjämna ekonomiska och sociala skillnader mellan länderna. Därför går en stor del av budgeten till regionalstöd och stöd till att få fler människor i arbete, framför allt i EU-länder som har svag ekonomi. Regionalstödet är tillsammans med jordbruksstödet de största utgifterna. EU stödjer även till exempel forskning, digitalisering, gränsbevakning, miljöprojekt och studentutbyten mellan skolor i EU-länderna.
EU-ländernas avgifter och återflöden
De pengar som länderna får tillbaka från budgeten i olika EU-stöd brukar kallas återflöde. Länder med svag ekonomi får mer i återflöde än vad de betalar i avgift till EU, medan länder med starkare ekonomi får tillbaka mindre än de betalar i EU-avgift. Detta hör ihop med att EU ska utjämna skillnader mellan länderna.
Länder med svag ekonomi betalar mindre i EU-avgift.
Sveriges EU-avgift och stöd från EU
Under perioden 2015-2019 har Sverige betalat 24–44 miljarder kronor om året till EU och via statsbudgeten fått tillbaka 10–13 miljarder kronor i EU-stöd. Utöver de pengarna går EU-stöd också direkt från EU-kommissionen till exempelvis myndigheter, universitet och högskolor i Sverige.
Sveriges EU-avgift och stöd från EU
Långtidsbudgeten sätter långsiktiga mål
För att få en överblick över inkomster och utgifter under en längre tidsperiod har EU en så kallad långtidsbudget:
EU:s utgifter och inkomster 2014-2020 på EU-kommissionens webbplats (på engelska)
Långtidsbudgeten för åren 2021-2027 börjar gälla den 1 januari 2021. Samtidigt som långtidsbudgeten har förhandlats fram har EU:s institutioner och medlemsländerna också kommit överens om en så kallad återhämtningsfond som är tänkt att bidra till EU:s återuppbyggnad efter coronapandemin. För att återhämtningsfonden ska börja gälla behöver riksdagen och de andra nationella parlamenten godkänna ett beslut om egna medel för EU. De egna medlen består idag i huvudsak av avgifter från medlemsländerna. I samband med beslutet kan EU låna pengar på den öppna marknaden och på så sätt finansiera återhämtningsfonden.
Europaparlamentet och ministerrådet beslutar
Det är de två EU-institutionerna Europaparlamentet och ministerrådet som beslutar om budgeten för varje år. De förhandlar om vad EU ska prioritera och vad det får kosta. Det kan vara långa diskussioner både inom ministerrådet och inom Europaparlamentet.
När det gäller långtidsbudgeten så är det ministerrådet som beslutar medan Europaparlamentet sedan måste godkänna budgeten för att den ska börja gälla.
Om EU-länderna inte kommer överens i ministerrådet kan de riktigt kniviga frågorna i praktiken behöva tas upp av stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet.
Användningen av EU:s pengar granskas
EU-kommissionen ska informera Europaparlamentet och ministerrådet om hur pengarna i EU-budgeten har använts. Genomförandet av EU:s budget granskas av Europeiska revisionsrätten, den EU-institution som kontrollerar att EU:s pengar används och redovisas på rätt sätt. Om allt har gått rätt till godkänns hanteringen av pengarna av Europaparlamentet, efter att ministerrådet också har sagt sitt.
Revisionsrätten granskar hur EU:s pengar används.
Europeiska revisionsrätten