Pengar går tillbaka till EU-länderna
Handel, miljö, jordbruk, regional utveckling och polissamarbete är områden som EU-länderna arbetar med gemensamt. För att genomföra det som EU-länderna tillsammans har kommit överens om behövs pengar. Därför bidrar alla länder som är med i EU med pengar till EU:s gemensamma budget. Det mesta av pengarna går tillbaka till medlemsländerna som stöd och bidrag. För att minska skillnader mellan länderna får EU-länder med svag ekonomi mer ekonomiskt stöd än länder med stark ekonomi.
Det kostar pengar att genomföra den verksamhet som EU-länderna har kommit överens om. Därför har EU:s organisation en egen budget som finansieras genom att EU-länderna betalar en årlig EU-avgift. Budgeten motsvarar ungefär 1 procent av EU-ländernas hela ekonomi. Pengarna används bland annat för att minska skillnaderna i välstånd mellan olika EU-länder och för att stödja jordbruket.
Ungefär 38 procent av EU:s budget går till jordbruk och hållbar utveckling av landsbygden. Foto: Johnér.
Mest pengar går till regional utveckling och jordbruk.
EU-avgiften beror på landets ekonomiska förutsättningar.
Ett lands EU-avgift består av flera delar, så kallade egna medel:
En tanke med EU-samarbetet är att det ska utjämna ekonomiska och sociala skillnader mellan länderna. Därför går en stor del av budgeten till regionalstöd och stöd till att få fler människor i arbete, framför allt i EU-länder som har svag ekonomi. Regionalstödet är tillsammans med jordbruksstödet de största utgifterna. EU stödjer även till exempel forskning, digitalisering, gränsbevakning, miljöprojekt och studentutbyten mellan skolor i EU-länderna.
Länder med svag ekonomi betalar mindre i EU-avgift.
Under perioden 2015-2019 har Sverige betalat 24–44 miljarder kronor om året till EU och via statsbudgeten fått tillbaka 10–13 miljarder kronor i EU-stöd. Utöver de pengarna går EU-stöd också direkt från EU-kommissionen till exempelvis myndigheter, universitet och högskolor i Sverige.
För att få en överblick över inkomster och utgifter under en längre tidsperiod har EU en så kallad långtidsbudget:
EU:s utgifter och inkomster 2014-2020 på EU-kommissionens webbplats (på engelska)
Långtidsbudgeten för åren 2021-2027 börjar gälla den 1 januari 2021. Samtidigt som långtidsbudgeten har förhandlats fram har EU:s institutioner och medlemsländerna också kommit överens om en så kallad återhämtningsfond som är tänkt att bidra till EU:s återuppbyggnad efter coronapandemin. För att återhämtningsfonden ska börja gälla behöver riksdagen och de andra nationella parlamenten godkänna ett beslut om egna medel för EU. De egna medlen består idag i huvudsak av avgifter från medlemsländerna. I samband med beslutet kan EU låna pengar på den öppna marknaden och på så sätt finansiera återhämtningsfonden.
Det är de två EU-institutionerna Europaparlamentet och ministerrådet som beslutar om budgeten för varje år. De förhandlar om vad EU ska prioritera och vad det får kosta. Det kan vara långa diskussioner både inom ministerrådet och inom Europaparlamentet.
När det gäller långtidsbudgeten så är det ministerrådet som beslutar medan Europaparlamentet sedan måste godkänna budgeten för att den ska börja gälla.
Om EU-länderna inte kommer överens i ministerrådet kan de riktigt kniviga frågorna i praktiken behöva tas upp av stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet.
Revisionsrätten granskar hur EU:s pengar används.