accessibilityaddangle-leftangle-rightarrow-downarrow-leftarrow-rightarrow-upsound-activebookcrossdocumentdownloademailexternalShapeglobeplayremovesearchsharestop-watch
EU-fördraget från 1993 med stats- och regeringschefernas underskrifter. EU-fördraget från 1993 med stats- och regeringschefernas underskrifter.

EU:s lagar och regler

EU-lag går före svensk lag

EU-länderna tar tillsammans beslut om nya lagar. Men vad får EU bestämma om och vilka olika sorters regler finns i EU? I särskilda avtal, de så kallade fördragen, har EU-länderna kommit överens om regler för hur EU ska fungera. Bland annat kan EU ta fram lagar som EU-länderna är skyldiga att följa. Länder som inte följer EU-lagarna kan hamna i EU-domstolen.

Om EU:s lagar och regler

  • Reglerna för hur EU ska fungera står skrivna i fördragen.
  • EU kan besluta om fem olika sorters lagar och regler.
  • EU-lagar gäller före medlemsländernas nationella lagar.
  • EU-domstolen hjälper till med att tolka EU:s lagar och regler.
  • Medlemsländer kan hamna i EU-domstolen om de inte följer EU:s lagar och regler.

Fördragen är grunden

Lästid 2 min

De grundläggande reglerna för EU-samarbetet finns nedskrivna i avtal, så kallade fördrag. I fördragen beskrivs vad EU får besluta om och hur det ska gå till liksom hur EU:s institutioner ska fungera. Fördragen kan jämföras med grundlagar i ett land. Alla EU-länder har godkänt fördragen och ska följa dem.

Tre grundfördrag

EU:s fördrag sätter ramarna för EU-samarbetet. Det innebär till exempel att EU bara kan besluta i de frågor som finns med i fördragen. Där anges också vem som har rätt att fatta beslut och hur beslutet ska gå till. EU har tre grundfördrag:

  • EU-fördraget, fördraget om Europeiska unionen.
    Här beskrivs EU:s mål, EU-institutionernas uppgifter och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Kallas även Maastrichtfördraget. Började gälla 1993.
  • EUF-fördraget, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
    Fördraget tar upp vilka områden EU får fatta beslut om och hur besluten ska gå till. Kallas även Romfördraget. Började gälla 1958.
  • Euratom-fördraget.
    Innehåller EU:s regler om kärnenergi. Började gälla 1958.

Ändringar i fördragen

Varje medlemslands regering, Europaparlamentet och EU-kommissionen kan föreslå ändringar i fördragen. För att ändringarna ska börja gälla måste alla medlemsländers nationella parlament godkänna dem. Medlemsländerna har flera gånger ändrat i fördragen.

Ändringarna görs i form av ett ändringsfördrag. Text i ändringsfördragen ska alltid föras in i ett av EU:s grundfördrag, så att reglerna om EU-samarbetet finns samlade där.

Så går det till när EU ändrar i ett fördrag

  1. Varje medlemslands regering, Europaparlamentet och EU-kommissionen kan föreslå ändringar i fördragen.
  2. Ändringar sker enligt en procedur som finns i artikel 48 i EU-fördraget.
  3. EU:s stats- och regeringschefer ska godkänna förslaget till nytt fördrag.
  4. Fördraget ska ratificeras, alltså godkännas, av medlemsländernas nationella parlament. Länder kan också ha folkomröstning.
  5. Först när alla medlemsländers parlament har godkänt ett nytt fördrag kan det börja gälla.

Lissabonfördraget är senaste ändringen

Det senaste ändringsfördraget är Lissabonfördraget som började gälla i december 2009. Lissabonfördraget innebar till exempel att Europeiska rådet blev en EU-institution och skulle ledas av en vald ordförande. Detta skrevs då in i EU-fördraget, ett av grundfördragen.

EU:s fördrag på EU:s webbplats

Ändringsfördrag och årtal när de började gälla:

  • Fusionsfördraget 1967
  • Europeiska enhetsakten 1987
  • Amsterdamfördraget 1999
  • Nicefördraget 2003
  • Amsterdamfördraget 2009

Olika typer av EU-lagar

Lästid 2 min

Alla lagar och regler som EU inför ska handla om frågor som EU har rätt att besluta om. Det finns olika typer av lagar och regler i EU. Vissa är bindande och måste följas, andra är rekommendationer.

Kallas för rättsakter

Ett gemensamt namn för EU:s lagar och regler är rättsakter. Alla rättsakter måste höra ihop med en artikel, en paragraf i EU-fördragen eller i andra rättsakter. Det kallas att de måste ha en rättslig grund och visar att EU har rätt att fatta beslut i frågan.

Lagar som styr mer – eller mindre

I EU finns fem typer av lagar och regler som är olika styrande. Vissa är bindande och måste följas, medan andra är rekommendationer.

Det hör ihop med hur mycket EU har rätt att bestämma i en fråga. Ibland behövs detaljerade lagar som ska följas på samma sätt i alla länder. Då kan EU till exempel besluta om en förordning. I andra fall kan länderna välja hur de vill jobba för ett mål som EU har satt upp. Då passar det bättre med ett EU-direktiv. 

Fem sorter EU-lagar

Tre typer av EU-lagar är bindande för medlemsländerna:

  • förordningar
  • direktiv
  • beslut.

Två typer av EU-lagar är inte bindande:

  • rekommendationer
  • yttranden.

EU-länderna är med i besluten

Att EU fattar beslut kan låta som om medlemsländerna inte är med och bestämmer. Men länderna är med i den beslutsprocess som leder fram till nya EU-lagar. Representanter från medlemsländernas regeringar sitter i EU:s ministerråd som godkänner nya lagar, vanligtvis tillsammans med Europaparlamentet. Parlamentets ledamöter är folkvalda i EU:s alla medlemsländer. 

Fem lagar att välja mellan

De olika lagarna som EU beslutar om kan i korthet beskrivas så här: 

Förordning 

En EU-lag som gäller på exakt samma sätt i alla EU-länder. Den börjar gälla direkt när den har trätt i kraft. Många regler inom till exempel livsmedels- och jordbruksområdet är förordningar.

Direktiv

Ett direktiv är en lag som sätter upp ett mål som ska uppnås. Medlemsländerna avgör sedan själva hur målet ska uppnås. Medlemsländerna har ofta två år på sig att genomföra ett direktiv. I Sverige stiftar riksdagen de lagar som krävs för att nå målet. När den svenska lagstiftningen är anpassad till direktivet anmäler regeringen det till EU-kommissionen.

Beslut

Beslut riktar sig ofta speciellt till en eller flera personer, företag eller organisationer. Därför lämpar de sig bäst för administrativa syften eller för att genomföra lagar som redan finns. Beslut används till exempel ofta inom EU:s konkurrenslagstiftning och kan då vända sig till företag.

Rekommendationer och yttranden

Rekommendationer och yttranden är inte bindande rättsakter. I en rekommendation föreslår en EU-institution förändringar för en annan institution eller för medlemsländerna. Ministerrådet ger till exempel EU-länderna rekommendationer som gäller ländernas ekonomiska politik. I ett yttrande kan EU-institutionerna uttala sig om en aktuell situation eller ärende.

En rättsakt som inte är bindande behöver inte följas av medlemsländerna. Men rättsakten kan få följder ändå. Det kan vara så att till exempel EU-domstolen använder den som stöd vid tolkning av EU-rätten.

EU-lagstiftning – en översikt på EU:s webbplats

EU-lagar gäller framför svenska lagar

Lästid 1 min

EU:s medlemsländer ska följa de regler som EU:s institutioner beslutar om. Ett land som inte gör det kan ställas inför rätta i EU-domstolen. Om en svensk lag står i strid med en EU-lag är det EU-lagen som gäller.

Många lagar är bindande

Många av de lagar EU beslutar om är bindande och kan beslutas med kvalificerad majoritet i ministerrådet. Det innebär att Sverige måste följa besluten även om Sverige röstat emot beslutet i ministerrådet.

Ministerrådet

EU-lag har företräde

Sverige ska anpassa sin lagstiftning till EU-rätten och inte ha lagar som strider mot EU:s regler. Men ibland händer det att en svensk lag och en EU-lag står emot varandra. Då är det EU-lagen som gäller, vilket kallas för att EU-rätten har företräde.

Svenska domstolar kan be om förhandsavgörande

Om de svenska domstolarna är osäkra på hur de ska tolka en EU-regel kan de vända sig till EU-domstolen för att få hjälp.

Kammarrätten i Stockholm begärde till exempel sådan hjälp, ett så kallat förhandsavgörande, från EU-domstolen i ett mål. Det gällde om huruvida domstolen ansåg att det tidigare svenska kravet på att internet- och teleoperatörer skulle lagra uppgifter var i linje med EU:s lagar. EU-domstolen slog fast att Sveriges regler stred mot EU-rätten och därför inte gällde. Kammarrätten följde sedan EU-domstolen i sin dom.

EU-domstolen

Ett land som inte följer reglerna kan hamna i EU-domstolen

Det är medlemsländerna som ansvarar för att genomföra EU-reglerna och EU-kommissionens uppgift att bevaka att det görs. Om Sverige och de andra medlemsländerna inte följer EU:s regler kan kommissionen väcka åtal i EU-domstolen.

Kommissionen går inte direkt till EU-domstolen utan kontaktar först den svenska regeringen och ställer frågor om Sverige genomfört EU-lagen på rätt sätt. Det kallas att kommissionen inleder ett överträdelseförfarande. Om kommissionen inte är nöjd med regeringens svar kan den ställa Sverige till svars i EU-domstolen.

Om överträdelseförfaranden på EU-kommissionens webbplats  

Förarbeten till EU-lagar

Lästid 1 min

EU-kommissionens grönböcker och vitböcker är exempel på förarbeten till EU-lagar. Förarbeten till EU-lagar har inte samma rättsliga betydelse som förarbeten till svenska lagar.

Förarbeten ligger till grund för lagar

Det förberedande arbetet med att ta fram en ny lag resulterar i olika sorters dokument, exempelvis idédokument, utredningar och yttranden. Dokument som ligger till grund för en lag kallas förarbeten. Exempel på förarbeten till svenska lagar är regeringens utredningar och propositioner samt riksdagens utskottsbetänkanden, alltså förslag till riksdagsbeslut om en ny lag.

Förarbeten i EU

I arbetet med att ta fram nya förslag på EU-lagar produceras dokument som kan liknas vid förarbeten. Många kommer från EU-kommissionen, den EU-institution som föreslår nya EU-lagar. Några exempel är kommissionens meddelanden, grönböcker med tidiga idéer om nya lagar, vitböcker där idéerna vidareutvecklats och utkast till lagstiftning. Europaparlamentets och ministerrådets synpunkter på EU-kommissionens lagförslag kan också betraktas som förarbeten.

Förarbetenas betydelse i rättsliga sammanhang

I Sverige fyller förarbeten till svenska lagar en viktig rättslig funktion när domstolarna tolkar lagar. I EU-rättsliga sammanhang har förarbeten till EU-lagar inte samma centrala betydelse. Det innebär att EU-domstolen sällan hänvisar till förarbeten till EU-lagar i sina domstolsavgöranden.

EU-domstolen

Du kanske också vill veta mer om...