EU-lag går före svensk lag
EU-länderna tar tillsammans beslut om nya lagar. Men vad får EU bestämma om och vilka olika sorters regler finns i EU? I särskilda avtal, de så kallade fördragen, har EU-länderna kommit överens om regler för hur EU ska fungera. Bland annat kan EU ta fram lagar som EU-länderna är skyldiga att följa. Länder som inte följer EU-lagarna kan hamna i EU-domstolen.
Om EU:s lagar och regler
EU:s medlemsländer ska följa de regler som EU-länderna beslutar om tillsammans i EU:s institutioner. Ett land som inte gör det kan ställas inför rätta i EU-domstolen. Om en svensk lag står i strid med en EU-lag är det EU-lagen som gäller.
Svenska lagar ska anpassas efter EU-lagarna.
Det är medlemsländerna som ansvarar för att genomföra EU-reglerna och EU-kommissionens uppgift att bevaka att det görs. Om Sverige och de andra medlemsländerna inte följer EU:s regler kan kommissionen väcka åtal i EU-domstolen. Kommissionen går inte direkt till EU-domstolen utan kontaktar först den svenska regeringen och ställer frågor om Sverige genomfört EU-lagen på rätt sätt. Det kallas att kommissionen inleder ett överträdelseförfarande. Om kommissionen inte är nöjd med regeringens svar kan den ställa Sverige till svars i EU-domstolen.
Om överträdelseförfaranden på EU-kommissionens webbplats
Om de svenska domstolarna är osäkra på hur de ska tolka en EU-regel kan de vända sig till EU-domstolen för att få hjälp. Kammarrätten i Stockholm begärde till exempel sådan hjälp, ett så kallat förhandsavgörande, från EU-domstolen i ett mål. Det gällde om huruvida domstolen ansåg att det tidigare svenska kravet på att internet- och teleoperatörer skulle lagra uppgifter var i linje med EU:s lagar. EU-domstolen slog fast att Sveriges regler stred mot EU-rätten och därför inte gällde. Kammarrätten följde sedan EU-domstolen i sin dom.
De grundläggande reglerna för EU-samarbetet finns nedskrivna i avtal, så kallade fördrag. I fördragen beskrivs vad EU får besluta om och hur det ska gå till liksom hur EU:s institutioner ska fungera.
Fördragen kan jämföras med grundlagar i ett land.
EU:s fördrag på webbplatsen EUR-Lex
Fördragsändringar måste godkännas av EU-ländernas parlament.
Det senaste ändringsfördraget är Lissabonfördraget som började gälla i december 2009. Lissabonfördraget innebar till exempel att Europeiska rådet blev en EU-institution och skulle ledas av en vald ordförande. Detta skrevs då in i EU-fördraget, ett av grundfördragen.
Ändringsfördrag och årtal när de började gälla:
Alla lagar och regler som EU inför ska handla om frågor som EU har rätt att besluta om. Det finns olika typer av lagar och regler i EU. Vissa är bindande och måste följas, andra är rekommendationer.
Alla lagar måste ha rättslig grund i EU-fördragen.
EU-länderna kan ta gemensamma beslut om fem olika typer av lagar och regler som är olika styrande. Vissa är bindande och måste följas, medan andra är rekommendationer. Det hör ihop med hur mycket EU har rätt att bestämma i en fråga. Ibland behövs detaljerade lagar som ska följas på samma sätt i alla länder. Då kan EU till exempel besluta om en förordning. I andra fall kan länderna välja hur de vill jobba för ett mål som EU har satt upp. Då passar det bättre med ett EU-direktiv.
EU-lagstiftning på EU:s webbplats europa.eu
EU-länderna fattar gemensamma beslut om EU-lagarna.
De olika lagarna som EU beslutar om kan i korthet beskrivas så här:
En EU-lag som gäller på exakt samma sätt i alla EU-länder. Den börjar gälla direkt när den har trätt i kraft. Många regler inom till exempel livsmedels- och jordbruksområdet är förordningar.
Ett direktiv är en lag som sätter upp ett mål som ska uppnås. Medlemsländerna avgör sedan själva hur målet ska uppnås. Medlemsländerna har ofta två år på sig att genomföra ett direktiv. I Sverige stiftar riksdagen de lagar som krävs för att nå målet. När den svenska lagstiftningen är anpassad till direktivet anmäler regeringen det till EU-kommissionen.
Beslut riktar sig ofta speciellt till en eller flera personer, företag eller organisationer. Därför lämpar de sig bäst för administrativa syften eller för att genomföra lagar som redan finns. Beslut används till exempel ofta inom EU:s konkurrenslagstiftning och kan då vända sig till företag.
Rekommendationer och yttranden är inte bindande rättsakter. I en rekommendation föreslår en EU-institution förändringar för en annan institution eller för medlemsländerna. Ministerrådet ger till exempel EU-länderna rekommendationer som gäller ländernas ekonomiska politik. I ett yttrande kan EU-institutionerna uttala sig om en aktuell situation eller ärende.
En rättsakt som inte är bindande behöver inte följas av medlemsländerna. Men rättsakten kan få följder ändå. Det kan vara så att till exempel EU-domstolen använder den som stöd vid tolkning av EU-rätten.
EU-kommissionens grönböcker och vitböcker är exempel på förarbeten till EU-lagar. Förarbeten till EU-lagar har inte samma rättsliga betydelse som förarbeten till svenska lagar.
Det förberedande arbetet med att ta fram en ny lag resulterar i olika sorters dokument, exempelvis idédokument, utredningar och yttranden. Dokument som ligger till grund för en lag kallas förarbeten. Exempel på förarbeten till svenska lagar är regeringens utredningar och propositioner samt riksdagens utskottsbetänkanden, alltså förslag till riksdagsbeslut om en ny lag. I arbetet med att ta fram nya förslag på EU-lagar produceras dokument som kan liknas vid förarbeten.
Grönböcker och vitböcker är exempel på förarbeten i EU.
Riksdagen använder sig av EU-kommissionens dokument för att redan på ett tidigt stadium sätta sig in i EU:s förslag på åtgärder och nya lagar. De EU-dokument som handlar om exempelvis långsiktiga mål, konkreta förslag och frågor som intresserar riksdagens ledamöter eller andra EU-länders parlament granskas av riksdagens utskott.
Förarbeten har inte samma betydelse i EU som i Sverige.
EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna beskriver de fri- och rättigheter som individer i EU har. Det handlar till exempel om religions-, yttrande- och mötesfrihet, om rätten till ett skyddat privatliv och barns rätt till skydd och omvårdnad.
Fri- och rättigheterna finns i rättighetsstadgan, som innehåller allt från förbud mot dödsstraff och barnarbete till skydd av personuppgifter och rätt att rösta. Foto: Europeiska unionen / Etienne Ansotte.
Den som anser sig felbehandlad kan vända sig till domstol i egna landet.
EU:s rättighetsstadga på webbplatsen EUR-Lex
EU:s rättighetsstadga ska inte förväxlas med Europakonventionen, alltså Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Alla EU-länder är anslutna till Europakonventionen och i Sverige gäller den som svensk lag. Även EU ska respektera de rättigheter som garanteras i Europakonventionen. Tanken med EU:s stadga för fri- och rättigheter är att den ska göra de grundläggande rättigheterna i EU tydligare.
Rättighetsstadgan är juridiskt bindande för EU-länderna och EU:s institutioner sedan den 1 december 2009. Polen har ett undantag i form av ett protokoll som säger att stadgan inte ska påverka polsk lag eller lagtolkning.