europeiskt samarbete i över 60 år
Historien om EU inleds några år efter andra världskriget. Då började sex europeiska länder att samarbeta om produktionen av kol och stål. Över 60 år senare har Europeiska unionen 28 medlemsländer som samarbetar om bland annat fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital.
EU:s historia börjar strax efter andra världskriget. För att säkra freden i Europa startar sex länder ett samarbete om kol- och stålproduktion. Drygt 60 år senare har EU 28 medlemsländer. De har skapat en gemensam marknad för varor och tjänster och där EU-medborgarna fritt kan flytta mellan länderna för att arbeta och studera.
Vill förhindra kapprustning.
I slutet av 1950-talet får samarbetet mellan de sex länderna namnet Europeiska ekonomiska gemenskaperna (EEG). Reglerna för hur samarbetet ska fungera samlas i två avtal, EEG-fördraget och Euratomfördraget, som börjar gälla 1958. EEG-fördraget kommer senare att kallas EUF-fördraget, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Samarbetet omfattar jordbrukspolitik, handelspolitik och fredlig användning av kärnkraft. Inom EEG startar också diskussionerna om målsättningen för handelspolitiken: en gemensam inre marknad med fri rörlighet över gränserna för varor, tjänster, personer och kapital.
EU:s fördrag är de avtal som EU-länderna har kommit överens om och som beskriver hur samarbetet ska fungera. Avtalen beskriver bland annat EU:s mål, EU-institutionernas roll och vilka frågor EU ska arbeta med. Fördragen har ändrats flera gånger genom åren.
1967 börjar samarbetet kallas Europeiska gemenskaperna (EG) och samtidigt ändras reglerna för hur samarbetet ska fungera rent praktiskt. Under några årtionden framåt genomgår EG stora förändringar. Samarbetet utvidgas genom att flera länder ansluter sig. Länderna börjar också samarbeta i allt fler frågor, till exempel utrikes- och säkerhetspolitik samt rättsligt samarbete.
1979 får EU-medborgarna för första gången välja sina ledamöter till Europaparlamentet i direktval i medlemsländerna. Innan dess var det de nationella parlamenten i medlemsländerna som utsåg ledamöterna.
Namnet EU börjar användas 1993.
Från mitten av 1990-talet och fram tills 2013 växer EU, genom så kallade utvidgningar, från 12 till 28 medlemsländer. Reglerna för hur EU ska fungera uppdateras vid flera tillfällen och fler frågor läggs till listan över EU-ländernas samarbete, till exempel ekonomisk politik.
1999 inför EU den ekonomiska och monetära unionen (EMU) med den gemensamma elektroniska valutan euro. Genom EMU ska EU-länderna samordna sin ekonomiska politik. Eurosedlar och mynt börjar användas i euroländerna 2002. Idag har 19 av EU-länderna euro som valuta. Sverige deltar inte i eurosamarbetet.
2009 upphör EG att existera. Det innebär att den verksamhet som tidigare ingick i EG istället omfattas av EU.
Samtidigt får de nationella parlamenten i EU större inflytande i EU-politiken. Genom en ändring i EU:s fördrag får de nationella parlamenten en ny roll: att pröva om EU:s lagförslag ska beslutas av EU eller av medlemsländerna själva. Tanken är att beslut om nya lagar ska ske på den mest effektiva politiska nivån, så nära medborgarna som möjligt. Formellt kallas det att EU:s beslut ska respektera subsidiaritetsprincipen.
Den 9 maj 1950 lägger den franske utrikesministern Robert Schuman fram Schuman-planen om att Tyskland och Frankrike ska samarbeta i produktionen av kol och stål. Andra länder i Europa är välkomna att delta i samarbetet. Syftet är att bygga upp industrin efter andra världskriget och hindra militär upprustning. Europadagen firas den 9 maj till minne av Robert Schumans deklaration som är startskottet för dagens EU.
Startskottet för det som ska bli EU går 1952 när Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland startar den Europeiska kol- och stålunionen. Här sätter den franske utrikesministern Robert Schuman sin signatur på ländernas avtal. Foto: Europeiska kommissionen.
Det europeiska samarbetsprojektet utvecklas och under 1960-talet samarbetar de sex länderna även i jordbruks- och handelsfrågor. Nya regler för samarbetet, det så kallade Fusionsfördraget, signeras av medlemsländerna. När reglerna börjar gälla 1967 får samarbetet namnet Europeiska gemenskaperna (EG). Foto: Europeiska kommissionen.
Sedan 1979 väljs Europaparlamentets ledamöter i direktval i medlemsländerna. Tidigare utsågs de av ländernas nationella parlament. 1985 renoveras Europaparlamentets plenisal i franska Strasbourg för att ledamöter från nya medlemsländer ska få plats. Foto: Europaparlamentet.
EU:s inre marknad för varor, tjänster, personer och kapital blir verklighet 1993 samtidigt som EU-fördraget börjar gälla, alltså de nya reglerna för hur Europeiska unionen (EU) ska fungera. Intresset från medierna är stort när EU-ländernas stats- och regeringschefer håller ett extrainsatt möte i Europeiska rådet. Foto: Europeiska kommissionen.
Genom flera så kallade utvidgningar har antalet medlemmar i det europeiska samarbetsprojektet ökat till dagens 28 EU-länder. Den största utvidgningen hittills sker 2004 då tio nya länder blir medlemmar. Vid en ceremoni utanför Europaparlamentet i franska Strasbourg hissas ländernas flaggor. Foto: Europaparlamentet.
Reglerna för hur EU ska fungera, de så kallade fördragen, har ändrats flera gånger genom EU:s historia. Senast var 2009 genom det så kallade Lissabonfördraget. Här deltar Sveriges dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt, Polens president och premiärminister, EU-kommissionens ordförande och Europaparlamentets talman vid en ceremoni för de nya reglerna. Foto: Europaparlamentet.
2009 får de nationella parlamenten i EU-länderna större inflytande i EU-politiken. Genom en ändring i EU:s fördrag, reglerna för EU, får de nationella parlamenten en ny roll: att pröva om EU:s lagförslag ska beslutas av EU eller av medlemsländerna själva. I Sverige prövar riksdagen alla förslag till nya EU-lagar. Foto: Lubbe Garell / Riksdagsförvaltningen.
Från 1950-talet och fram tills idag har EU-samarbetet genomgått stora förändringar. Här får du en överblick över viktiga årtal.