Medlem i EU

EU är en europeisk samarbetsorganisation där de flesta av Europas länder ingår. EU-länderna har gått samman och beslutar om mängder av saker gemensamt i stället för på egen hand. Grunden till dagens EU bildades av sex medlemsländer 1952.

Om EU-medlemskapet

  • grunden till EU bildades av sex medlemsländer 1952.
  • i dag har unionen 27 medlemsländer.
  • Sverige gick med 1995 efter en folkomröstning som hölls på hösten 1994.
  • 20 av EU-länderna har infört euro som valuta.
  • Storbritannien lämnade EU den 31 januari 2020.

EU har 27 medlemsländer

Alla europeiska länder som respekterar EU:s demokratiska värden och de mänskliga fri- och rättigheterna kan ansöka om att bli medlem i EU. I dag är 27 europeiska länder medlemmar i EU. Sverige gick med i EU 1995 efter en folkomröstning.

Från 6 till 27 länder

EU började i efterkrigstidens Europa som ett samarbete mellan sex länder i västra Europa. Över tid har unionen växt och i dag har den 27 medlemsländer. EU:s största utvidgning skedde 2004 när tio länder i östra Europa blev medlemmar i EU. Storbritannien lämnade unionen den 31 januari 2020.

EU-länderna och året de blev medlem i EU

  • 1958 Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Västtyskland
  • 1973* Danmark, Irland
  • 1981 Grekland
  • 1986 Portugal, Spanien
  • 1990 Tyskland återförenades och östra Tyskland blev en del av EU
  • 1995 Finland, Sverige, Österrike
  • 2004 Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovenien, Slovakien,
  • Tjeckien, Ungern
  • 2007 Bulgarien, Rumänien
  • 2013 Kroatien

*Storbritannien gick med i EU 1973 men lämnade 2020.

Fri handel och politiskt samarbete

Alla EU-länder kan handla fritt med varandra inom den så kallade inre marknaden. Dessutom samarbetar länderna inom till exempel klimat- och miljöpolitik, transporter, utrikes- och säkerhetspolitik, rättsliga frågor och migration.

EU:s politikområden

Den gemensamma valutan euro

20 av EU:s medlemsländer deltar i eurosamarbetet och använder euro som gemensam valuta. Euron skapades för att förenkla handeln mellan länderna och ett land som vill införa euro måste klara flera ekonomiska krav. De svenska politikerna har inte infört euro i Sverige. Det beror på att en majoritet av väljarna i Sverige röstade nej till euron i en folkomröstning 2003.

EU-länder som har euro

De 20 EU-länder som har gått över till euron som valuta är Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland, Österrike.

Schengen underlättar fri rörlighet

Det övergripande målet med Schengensamarbetet är att förstärka den fria rörligheten för varor, tjänster, personer och kapital över gränserna.

Sverige ingår i Schengenområdet som omfattar 23 EU-länder samt Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz. Inom Schengen är gränskontrollerna avskaffade. Det betyder att passkontrollerna mellan Schengenländerna har tagits bort – tanken är att alla enkelt ska kunna resa över gränserna. De länder som ingår i Schengenområdet har istället gränskontroller mot länder som inte är med i samarbetet. Ett Schengenland kan tillfälligt återinföra passkontroller om det uppstår problem med landets säkerhet.

Fri rörlighet

Länderna som ingår i Schengensamarbetet

De EU-länder som ingår i Schengen är Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. Även Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz ingår i Schengenområdet genom särskilda avtal.

Handelsavtal med grannländer

EU samarbetar med Norge, Island och Liechtenstein som ingår i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). EES-avtalet är ett djupgående samarbete som inkluderar dessa länder i EU:s inre marknad. Även Schweiz har ett liknande avtal med EU.

Handel med länder utanför EU 

Sveriges EU-avgift och stöd från EU

EU:s verksamhet finansieras av avgifter som medlemsländerna betalar in till EU:s budget varje år. EU-länderna får sedan tillbaka pengar i form av EU-stöd. Åren 2018-2022 har Sverige årligen betalat mellan 35–52 miljarder kronor till EU:s budget och fått tillbaka mellan 12–16 miljarder kronor i återflöde från EU:s budget. Utöver det får exempelvis myndigheter, organisationer, universitet och högskolor i Sverige även EU-stöd via olika EU-projekt och nätverk.

Sverige är nettobetalare till EU

EU:s verksamhet finansieras genom att Sverige och de andra EU-länderna betalar en årlig EU-avgift. Hur stor avgiften är beror på landets ekonomiska förutsättningar. Avgiften beror bland annat på landets bruttonationalinkomst (BNI).

Sverige har en relativt hög BNI jämfört med många andra EU-länder. Det innebär att Sverige betalar mer i avgift till EU än vad som kommer tillbaka som återflöde i form av ekonomiskt stöd. Länder som betalar mer än de får tillbaka brukar kallas nettobetalare.

Sveriges beräknade EU-avgift och återflöde 2023

  • Sveriges EU-avgift är beräknad till cirka 45,9 miljarder kronor enligt statens budget för 2023. Sverige har förhandlat sig till vissa rabatter på EU-avgiften. Rabatterna är inräknade i statsbudgeten.
  • Återflödet av EU-stöd, även kallat EU-bidrag, är beräknat till 32,5 miljarder kronor enligt statens budget för 2023.

Det beräknade återflödet gäller endast EU-stöd som går direkt till den svenska statsbudgeten från EU:s budget. Utöver det får exempelvis svenska myndigheter, organisationer, universitet och högskolor även EU-stöd via EU-projekt och nätverk, där bidragen inte kommer direkt från EU:s budget det aktuella året utan indirekt via olika organisationer och aktörer. 
 
Budgetpropositionen för 2023 på regeringens webbplats

EU-stöd till satsningar i EU-länderna

Det ekonomiska stödet från EU går exempelvis till forskning, klimatarbete, regional utveckling och jordbruksstöd i EU-länderna. Under de närmaste åren kommer pengar också att användas för att hantera de ekonomiska konsekvenserna av coronapandemin.

EU-avgiften beslutas av riksdagen

Riksdagen tar varje år beslut om statens utgifter och inkomster. Utgångspunkten för beslutet är den budgetproposition, alltså förslag till statsbudget, som regeringen lämnar till riksdagen under hösten varje år. En av utgifterna i statsbudgeten är EU-avgiften. Den brukar vara ett fåtal procent av de totala statliga utgifterna. I statens budget för 2022 är EU-avgiften cirka 4 procent av statens totala utgifter.

Statens budget 2023 - riksdagens rambeslut

Sveriges EU-avgift och återflöde 1995–2022

Nedan listas vad Sverige har betalat i avgift till EU och fått tillbaka i EU-stöd sedan landet gick med i EU 1995. Summorna är angivna i miljarder kronor i det aktuella årets penningvärde. Uppgifterna kommer från årsredovisningen för staten, där regeringen i tabell 7.1, Avgift till och återflöde från EU, redovisar avgiften till och återflödet av pengar från EU det aktuella året. I årsredovisningen för staten används begreppet EU-bidrag för återflödet av EU-stöd.

Mer pengar till myndigheter, universitet och högskolor

Sverige får vanligtvis mer EU-stöd varje år än vad som redovisas i listan nedan. Det beror på att vissa EU-stöd går till exempelvis svenska myndigheter, organisationer, universitet och högskolor via olika EU-projekt och nätverk. Dessa stöd kommer inte direkt från EU:s budget det aktuella året utan indirekt via olika organisationer och aktörer.

Summan för alla EU-stöd som hanterats i Sverige ett visst år finns i Not 3, Intäkter av bidrag, i årsredovisningen för staten det aktuella året.

Sveriges EU-avgift och återflöde år 1995-2022

Sveriges EU-avgift och återflöde 2022:

  • Avgift: 48,2 miljarder kronor
  • Återflöde: 15,6 miljarder kronor

Årsredovisning för staten 2022 på regeringens webbplats

Sveriges EU-avgift och återflöde 2021:

  • Avgift: 52,3 miljarder kronor
  • Återflöde: 14,6 miljarder kronor

Årsredovisning för staten 2021 på regeringens webbplats

Sveriges EU-avgift och återflöde 2020:

  • Avgift: 47,2 miljarder kronor
  • Återflöde: 14,2 miljarder kronor

Sveriges EU-avgift och återflöde 2019:

  • Avgift: 37,7 miljarder kronor
  • Återflöde: 12,6 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 2018:

  • Avgift: 35 miljarder kronor
  • Återflöde: 12,4 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 2017:

  • Avgift: 24,2 miljarder kronor
  • Återflöde: 10,5 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 2016

  • Avgift: 30,4 miljarder kronor
  • Återflöde: 11 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 2015

  • Avgift: 44,2 miljarder kronor
  • Återflöde: 9,7 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 2014

  • Avgift: 41,6 miljarder kronor
  • Återflöde: 11,9 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 2013

  • Avgift: 37,4 miljarder kronor
  • Återflöde: 10,3 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 2012

  • Avgift: 31,4 miljarder kronor
  • Återflöde: 9,8 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 2011

  • Avgift: 30,6 miljarder kronor
  • Återflöde: 12,3 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 2010

  • Avgift: 30,4 miljarder kronor
  • Återflöde: 13 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 2009

  • Avgift: 19,2 miljarder kronor
  • Återflöde: 11,7 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 2008

  • Avgift: 31,5 miljarder kronor
  • Återflöde: 11 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 2007

  • Avgift: 26,6 miljarder kronor
  • Återflöde: 13 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 2006

  • Avgift: 25,9 miljarder kronor
  • Återflöde: 12,4 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 2005

  • Avgift: 25,6 miljarder kronor
  • Återflöde: 12,6 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 2004

  • Avgift: 25,6 miljarder kronor
  • Återflöde: 11,6 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 2003

  • Avgift: 18,3 miljarder kronor
  • Återflöde: 12 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 2002

  • Avgift: 20,6 miljarder kronor
  • Återflöde: 9,3 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 2001

  • Avgift: 23,3 miljarder kronor
  • Återflöde: 8,5 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 2000

  • Avgift: 22,3 miljarder kronor
  • Återflöde: 9 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 1999

  • Avgift: 20,9 miljarder kronor
  • Återflöde: 9,3 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 1998

  • Avgift: 20,9 miljarder kronor
  • Återflöde: 9,6 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 1997

  • Avgift: 19,5 miljarder kronor
  • Återflöde: 8,2 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 1996

  • Avgift: 13,2 miljarder kronor
  • Återflöde: 6,8 miljarder kronor från EU

Sveriges EU-avgift och återflöde 1995

  • Avgift: 10,9 miljarder kronor
  • Återflöde: 1,1 miljarder kronor från EU

Att gå med i EU

Alla europeiska länder kan ansöka om att bli medlemmar i EU. Ett land som vill bli medlem måste uppfylla de så kallade Köpenhamnskriterierna som är en samling politiska, ekonomiska och administrativa krav. EU har åtta kandidatländer som vill bli medlemmar och som uppfyller de politiska kraven.

Lång process att bli medlem

Alla europeiska länder som respekterar principerna om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstaten kan ansöka om att bli medlemmar i EU. Ofta är ansökan om att bli medlem i EU en del i en lång process av anpassningar till EU och dess regelverk.

Politiska kravet viktigast

EU:s krav för att ett land ska kunna bli medlem kallas för Köpenhamnskriterierna, som är en samling politiska, ekonomiska och administrativa krav.

Köpenhamnskriterierna

  • Det politiska kriteriet: Landet ska vara en stabil demokratisk rättsstat som respekterar mänskliga rättigheter och ger skydd till minoriteter.
  • Det ekonomiska kriteriet: Landet ska ha en fungerande marknadsekonomi.
  • Det administrativa kriteriet: Landet ska kunna hantera EU:s lagar och regler.

Kandidatländer kan förhandla om medlemskap

Om ett land som vill bli medlem i EU klarar det politiska kravet blir landet ett så kallat kandidatland. Det innebär att EU kan börja förhandla om medlemskap med landet i fråga om alla EU-länder har enats om detta i ministerrådet, en EU-institution där ministrar från EU-ländernas regeringar ingår.

Ministerrådet

EU har åtta kandidatländer 
Albanien, Bosnien och Hercegovina, Moldavien, Montenegro, Nordmakedonien, Serbien, Turkiet, Ukraina

Steg för att gå med i EU på EU-kommissionens webbplats (eng)

Att gå ur EU

Ett EU-land kan välja att gå ur EU. Reglerna för hur ett utträde ska gå till finns i EU-fördraget, reglerna för hur EU-samarbetet ska fungera. Hittills har ett medlemsland, Storbritannien, lämnat unionen.

Medlemslandet anmäler att det vill gå ur EU

Ett EU-land som vill gå ur EU måste först ansöka om utträde vilket innebär att landet anmäler till Europeiska rådet att det inte länge vill vara med i EU. Europeiska rådet, som består av EU-ländernas stats- och regeringschefer, tar då fram riktlinjer för det avtal som EU ska ta fram med landet.

EU-kommissionen och medlemslandet förhandlar

När riktlinjerna är klara sköter EU-kommissionen avtalsförhandlingarna med landet som vill gå ur EU. Eftersom EU-samarbetet gäller så många områden tar förhandlingarna tid. Men ett avtal ska vara klart inom två år.

Avtal om utträdet och framtida relationer

Avtalet ska slå fast hur utträdet ska gå till och hur landets framtida förbindelser med EU ska se ut när det har lämnat unionen. Det färdiga avtalet undertecknas av ministerrådet, som består av ministrar från EU-ländernas regeringar, och landet som lämnar EU-samarbetet. Avtalet ska också godkännas av Europaparlamentet, som består av folkvalda ledamöter från EU-länderna.

Avtalsförhandlingarna kan misslyckas

Europeiska rådet och landet som lämnar EU kan tillsammans besluta att förlänga tiden för förhandlingar om båda parterna är överens. Om det två år efter ansökan om utträde inte finns något färdigt avtal slutar ändå landets medlemskap i EU att gälla.

Utträdet steg för steg

  • EU-landet ansöker om utträde
    EU-landet anmäler till Europeiska rådet att det inte länge vill vara med i EU.
  • EU-ledare tar fram riktlinjer
    Europeiska rådet, som består av EU-ländernas stats- och regeringschefer, tar fram riktlinjer för hur utträdesförhandlingarna ska gå till.
  • EU-kommissionen förhandlar
    EU-kommissionen sköter avtalsförhandlingarna med landet som vill gå ur EU. Förhandlingarna får ta två år.
  • Avtal skrivs under
    Det färdiga avtalet undertecknas av ministerrådet och landet som lämnar EU-samarbetet. Avtalet ska också godkännas av Europaparlamentet.

Storbritannien första landet att lämna EU

Storbritannien är det första medlemslandet som har lämnat EU-samarbetet. I juni 2016 hölls en folkomröstning där britterna sa nej till fortsatt medlemskap i EU. I mars 2017 lämnade den brittiska regeringen in en ansökan om utträde till Europeiska rådet. Därefter skötte EU-kommissionen avtalsförhandlingarna mellan EU och Storbritannien. Två år senare, i mars 2019, skulle Storbritannien ha lämnat EU men landet kom överens med Europeiska rådet om att förlänga förhandlingstiden. Landet lämnade unionen den 31 januari 2020.

Nytt avtal från januari 2021

När Storbritannien hade lämnat in sin utträdesansökan slog Europeiska rådet fast att förhandlingarna mellan EU och Storbritannien skulle ske i två steg. Den första etappen handlade om villkoren för utträdet. En viktig fråga som behövde redas ut var rättigheterna för EU-medborgare som bor i Storbritannien och britter som bor i EU-länder. En annan viktig fråga var att komma överens om hur mycket Storbritannien skulle betala till EU enligt de ekonomiska åtaganden och avtal som landet hade med EU. I den andra etappen förhandlade parterna sedan om hur de framtida förbindelserna mellan EU och Storbritannien skulle se ut. Ett nytt avtal mellan EU och Storbritannien började gälla den 1 januari 2021.

Det finns regioner som gått ur EU

Storbritannien blev det första landet att lämna EU. Men det finns även regioner som har lämnat unionen. Ett exempel är Grönland, som är en del av Danmark och som blev medlem i EU när Danmark blev EU-medlem 1973. 1982 röstade grönländarna för att gå ur unionen och ön lämnade EU 1985. Eftersom ön är en del av Danmark gäller fortfarande vissa EU-regler i Grönland. Grönland har i dag status som ett av EU:s så kallade utomeuropeiska länder och territorier, tillsammans med exempelvis Franska polynesien och brittiska Falklandsöarna.

Ett medlemsland kan förlora rättigheter

Om ett EU-land bryter mot EU:s grundläggande principer om frihet, demokrati och mänskliga rättigheter kan landet förlora vissa rättigheter, som rätten att rösta i ministerrådet. Ett EU-land kan däremot inte bli uteslutet ur EU.

Medlemsländer ska följa grundläggande principer

I EU:s fördrag, reglerna för hur EU ska fungera, beskrivs grundläggande principer om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna. EU-samarbetet ska bygga på dessa värden och varje medlemsland förväntas agera utifrån dem.

Artikel 7 kan aktiveras om ett land bryter mot principerna

Ett medlemsland som struntar i EU:s värden kan inte bli uteslutet ur EU. Men landet kan förlora vissa av sina rättigheter i EU-samarbetet. EU:s institutioner kan nämligen inleda ett särskilt förfarande, ett så kallat artikel 7-förfarande. Hur ett sådant förfarande går till står skrivet i artikel 7 i EU-fördraget, som innehåller regler för hur EU-samarbetet ska fungera.

Ministerrådet eller Europeiska rådet tar ställning

Artikel 7-förfarandet kan se olika ut. Om det finns en klar risk att ett medlemsland åsidosätter EU:s värden kan ministerrådet konstatera det, ge rådgivning till landet om hur situationen kan förbättras och sedan kontrollera om risken kvarstår. Om ett medlemsland allvarligt och ihållande åsidosätter EU:s värden kan Europeiska rådet, som omfattar EU-ländernas stats- och regeringschefer, konstatera att så är fallet.

Tillfälligt begränsade rättigheter för medlemslandet

Om Europeiska rådet slagit fast att ett medlemsland åsidosätter EU:s värden kan ministerrådet besluta om att tillfälligt ta ifrån landet vissa rättigheter i EU-samarbetet, exempelvis rätten att rösta i ministerrådet där EU-ländernas ministrar beslutar om nya EU-lagar. Ett land som utesluts ur ministerrådet ska ändå ha kvar sina skyldigheter mot EU. Hittills har denna situation inte uppstått i EU.

Artikel 7-förfarande steg för steg

  • Ett EU-land riskerar att åsidosätta EU:s värden
    Ministerrådet slår fast att det finns en risk för att ett medlemsland åsidosätter EU:s värden, ger rådgivning till medlemslandet och kontrollerar om risken kvarstår.
  • Ett EU-land åsidosätter EU:s värden
    Europeiska rådet slår fast att ett medlemsland allvarligt och ihållande åsidosätter EU:s värden.
  • EU-landet kan förlora rättigheter
    Ministerrådet kan besluta om att frånta medlemslandet vissa rättigheter, som rätten att rösta i ministerrådet.
  • Åtgärder kan ändras eller återtas
    Om situationen i medlemslandet ändras kan ministerrådet besluta om att ändra eller återkalla åtgärderna mot medlemslandet.

EU-kommissionen kan dela ut tidig varning

EU har även ett system för så kallad tidig varning, som aktiveras innan det är aktuellt med ett artikel 7-förfarande. Det innebär att EU-kommissionen, den EU-institution som kontrollerar att EU-länder följer EU:s lagstiftning, kan starta en dialog med ett medlemsland som riskerar att bryta mot EU:s grundläggande principer.

Om sidan

Publicerad