accessibilityaddangle-leftangle-rightarrow-downarrow-leftarrow-rightarrow-upsound-activebookcrossdocumentdownloademailexternalShapeglobeLinkplayremovesearchsharestop-watch

Textversion: Svenska EU-kommissionären berättar

Textversion: Svenska EU-kommissionären berättar

Lästid 10 min

Vad gör egentligen en EU-kommissionär hela dagarna? Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström berättar om EU och sitt arbete i EU-kommissionen.

Reporter: EU-kommissionen är den största av EU:s sju institutioner. Men vad gör de hela dagarna och hur påverkar det dig? En som vet är Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström. Hej Cecilia!

Cecilia Malmström: Hej!

Reporter: När blev du intresserad av EU?

Cecilia Malmström: Det är svårt att säga egentligen. Jag har nog alltid varit intresserad av Europa och europeiska frågor. Jag bodde i Frankrike när jag var liten och många av mina klasskamrater på den tiden, då i slutet på 70-talet, hade morföräldrar som hade dött i kriget. Det var påtagligt i deras familjer, på ett sätt.

Man blev som barn, utan att känna till EU-institutionerna, ändå medveten om att det fanns en annan historia i Europa. En historia som jag som svensk hade blivit förskonad över. Det var först på senare år när jag blivit lite äldre och började plugga som jag började lära mig litegrann om EU-insitutionerna.

Det riktigt stora intresset kom nog vid folkomröstningskampanjen. Då kände jag, att det är väl klart att Sverige ska vara med i det här!

Reporter: Hur märkte du det? Du har bott på olika ställen i Europa. Kändes det om att EU var ett land?

Cecilia Malmström: Nej, det var det ju inte och på den tiden var det ju fortfarande passkontroller kvar. Men det var mera naturligt att prata om ”vi i Europa”, på ett sätt som man inte gjorde i Sverige.

Reporter: Och nu är du Sveriges enda EU-kommissionär.

Cecilia Malmström: Mm.

Reporter: Vad gör en kommissionär egentligen?

Cecilia Malmström: Egentligen! Ja, det är ganska mycket möten, träffar, resor och sådant. Man kan säga att kommissionen är litegrann som EU:s regering. Alla kommissionärer har en post som man ansvarar för och man representerar hela EU.

Vi lägger förslag för hela EU som sedan medlemsländerna och Europaparlamentet fattar beslut om. De är de som stiftar lagarna, men vi lägger förslagen. Vi har också ansvar för att se till att alla länder följer regelverket så att det blir rättvist och att alla behandlas på samma sätt. Att EU:s regelverk respekteras.

Ansvarar för handelsfrågor

Reporter: Representerar du Sverige eller EU?

Cecilia Malmström: Jag representerar faktiskt EU. Vi får olika poster och jag är ansvarig för handelsfrågor. När man har blivit utsedd till kommissionär får man avlägga en ed i domstolen om att man ska se till hela EU:s intressen och inte ta order från sitt eget land.

Men det är klart  att jag är en länk till Sverige och jag är ju svensk. Jag har med mig många svenska värderingar och jag har mycket kontakter med Sveriges regering och riksdag. Jag reser väldigt mycket i Sverige. Men jag för inte Sveriges talan. Det gör ministrarna, när de träffas.

Reporter: EU har 28 kommissionärer och ni har ansvar, som du sa, för olika områden. Ditt är handel. Och när jag hör dig säga det tycker jag att det låter väldigt komplicerat?

Cecilia Malmström: Nej, eller ja. Det kan vara komplicerat, men det funkar så, att EU har fått makten av EU:s medlemsländer att förhandla handelsfrågor för hela EU:s räkning.

Vi har handelsavtal med stora delar av världen. Vi förhandlar avtal med andra länder. Då gör kommissionen, det vill säga jag och mina medarbetare, det å hela EU:s räkning. Sverige, Finland, Slovenien och Holland har inte egna handelsavtal med Japan eller USA. Vi gör gemensamma avtal.

När vi gör avtal med internationella organisationer, som den internationella handelsorganisationen, WTO, representerar kommissionen alla EU:s medlemsländer.

Reporter: Det är väldigt mycket man måste veta; dels hur det fungerar i de länderna man representerar, dels kulturen. Men även vad som är bäst för oss alla. Är det svårt att få det att gå ihop?

Cecilia Malmström: Ja, det är en otrolig förmån att få jobba med människor från alla de andra EU-länderna. Man lär sig mycket om hur länderna Fungerar. Jag har varit ganska länge i den här ”EU-smeten”.

Jag har också haft möjligheten att sitta i Europaparlamentet och jag har varit EU-minister, så jag har lärt mig mycket under de här åren. Men det är klart att det inte finns något som är rätt eller fel och vi hittar ju inte själva på politiken. Allt vi gör måste vi stämma av med medlemsländerna.

Om vi säger att ska vi förhandla ett frihandelsavtal med Japan, till exempel. Då måste medlemsländerna först säga ja till det och ge mig ett mandat. Sedan måste jag stämma av med dem hela tiden. Allt sker i väldigt nära samråd. Vi förhandlar fram kompromisser så att alla känner att de viktigaste frågorna är med.

Gör den politiska avvägningen

Reporter: Det är väldigt mycket du måste kunna?

Cecilia Malmström: Ja, så är det väl. Men så är det på de flesta jobb.

Reporter: Måste du kunna allting själv?

- Nej! Det kan jag inte heller, men jag har väldigt duktiga medarbetare. Och så har vi, precis som om man är minister, ett departement. Det kallas för ett generaldirektorat för handel. Där finns experter som har jobbat med handelsfrågor i många, många år. De har jag förstås väldigt stor hjälp av.

Reporter: Hur är det att vara på en presskonferens, till exempel, och få en fråga om paragraf 17 i avtalet med USA?

Cecilia Malmström: Har man tur, har man koll på vad det står i paragraf 17 och kan svara på det! Men det händer att man får en fråga som man inte kan svara på. Då får vi hantera det som vuxna människor och säga att ”just det kan jag inte svara på nu, men jag kan ta reda på det”.

Sedan får man söka upp personen efteråt och se till att han eller hon lämnar en adress eller ett telefonnummer. Man får ta reda på det.

Reporter: Kan trycket av förväntningarna på att man ska kunna väldigt mycket ibland hämma det politiska arbetet?

Cecilia Malmström: Ja, det är en balans där emellan. Naturligtvis måste man ha väldigt mycket sakkunskap, men det handlar också om att ha en slags känsla för vart man är på väg, vad som är rätt och fel. Vad som är viktigast.

Vi har massor av tekniska frågor. Det klarar de tekniska medarbetarna av. Vi kommissionärer får göra den politiska ledningen och den politiska bedömningen. De besluten måste jag ta ansvar för.

Reporter: Hur ser en dag ut på jobbet för dig, i den mån som du har vanliga arbetsdagar? Hur dags är du på kontoret och vad är det första du gör?

Cecilia Malmström: Ofta är jag ganska tidigt på jobbet, efter att jag har tagit ungarna till skolbussen. Ungefär vid åtta-tiden. Det första jag gör är nog att läsa igenom tidningarna, tillsammans med en stor kopp kaffe, för att ha lite koll på vad som hänt och händer under dagen.

Sedan drar det igång. Det är mycket möten, dels internt för att förbereda olika saker. En gång i veckan har vi möte med alla de andra kommissionärerna. Då fattar vi beslut och diskuterar inriktningen tillsammans. 

Jag träffar ledamöter från Europarlamentet ganska ofta eftersom jag är ansvarig inför deras handelsutskott. Där är jag kanske en gång i veckan och pratar med antingen hela utskottet eller med enskilda ledamöter.

Ett par gånger om året har vi möte med alla handelsministrarna. Då träffas vi och diskuterar strategi och var vi är i olika förhandlingar. Däremellan är det mycket resor runt omkring i EU för att vara på möten, konferenser, svara på frågor eller för att åka och förhandla i olika länder.

Informerar om EU

Reporter: Ni är 28 kommissionärer som ska dela på alla frågor. Det låter som att ni ibland råkar ”kasa in” på varandras ämnen?

Cecilia Malmström: O, ja! Det gör vi och det är bra. Då försöker vi samordna det på ett klokt sätt. Faktiskt mycket bättre än man gjorde förut.

Jag har suttit i kommissionen en gång förut och jag tycker att det är mycket bättre samordning nu. Jag jobbar ju med handelsfrågor och vi jobbar mycket nära till exempel den kommissionär som jobbar med bistånd.

Bistånd och handel kan på det sättet gå hand i hand i utvecklingsländerna, med allmänna utrikespolitiska frågor eller med de kommissionärer som jobbar med ekonomiska frågor generellt. Det kräver hela tiden avstämning och att vi har nära kontakt med varandra.

Reporter: Det som ibland sägs om EU – och nu tänker jag ta i lite här för att göra frågan tydligare – är ju att EU är något som ligger väldigt långt borta, i Bryssel. Det är ganska enkelt att ta sig dit, det gör man på någon timme, men beslut tas där, som drabbar oss här. Varför tror du att man känner så?

Cecilia Malmström: Jo men det tror jag att folk känner i hela Europa. Att det känns långt borta, att det är svårt att förstå och att det kanske inte känns som att det påverkar min vardag.

Det kan man försöka hantera på olika sätt; genom att försöka göra det öppnare, att se till att vi som jobbar med EU-frågor reser runt till medlemsländerna och finns på plats och träffar folk så att de kan ställa frågor och se vad vi jobbar med.

Att vi bjuder in till besök, men också att ministrar och ledamöter i riksdagen är ute och pratar om detta på ett dagligt sätt och försöker göra länken: ”Vad betyder det för Stockholm eller Hudiksvall eller Simrishamn, vad som beslutas i Bryssel?” Ibland betyder det ingenting, men ibland får det faktiskt konsekvenser för vardagen.

Reporter: Ibland verkar det vara ett otacksamt uppdrag, att vara EU-politiker. Ungefär som en fotbollsdomare, att gör man ett riktigt bra jobb så märks det inte, för då har ingen någon anledning att bli arg på en?

Cecilia Malmström: Lite så är det. Kollar man på de stora toppmötena, som är flera gånger om året och där alla statsministrarna träffas och fattar de stora övergripande besluten, så är det ju ofta så att alla måste vara överens.

Och om det har fattats ett bra beslut tar alla statsministrar äran för det och säger: ”Tack vare ett kraftfullt svenskt, tyskt eller holländskt ingripande så kunde detta ske”. Men blir det ett dåligt beslut skyller man på de andra eller på kommissionen. Men det ingår litegrann i arbetet.

Kompromissen i centrum

Reporter: Vad tror du, hur ska man kunna förklara för de städer vi nämnde innan, som Simrishamn och så vidare, vad EU gör för deras liv, väl och ve?

Cecilia Malmström: Jag tror att man måste jobba med det oerhört systematiskt. Man behöver ha mera EU-kunskap i skolorna, att man börjar redan i de lägre klasserna och pratar om vad EU är, varför det bildades och vad beror det på att vi samarbetar såhär?

Vi skjuter inte på varandra längre, utan vi sitter och löser konflikter runt ett sammanträdesbord. Hur ser EU-institutionerna ut? Hur fungerar det? Jag tror också att politiker runt omkring i hela landet måste prata om de här frågorna, ofta.

Kommunfullmäktige påverkas också av vad som händer i EU och då måste man föra in det i debatten då och då. Riksdagen och ministrarna måste prata mycket mer om vad de gör i EU. Jag tycker att man har blivit mycket bättre på detta i Sverige, men det finns nog mycket kvar att göra.

Reporter: Hur kan då en svensk medborgare påverka vad ni gör i EU?

Cecilia Malmström: Dels kan man påverka via olika organisationer. Vi lyssnar väldigt mycket på olika miljöorganisationer, konsumentorganisationer, det kan vara fackföreningar, småföretagarföreningar och så vidare.

Man kan som elev eller student söka stipendium för att komma på besök och prata med en kommissionär eller någon som jobbar där. Sedan får man försöka, på samma sätt som man försöker påverka i riksdagen, ta kontakt med sin riksdagsledamot.

Reporter: Men är det inte så, att EU inte ska vara något enkelt där man bara säger ”ja eller nej”? Det handlar väl om att få väldigt många olika sorters människor att enas?

Cecilia Malmström: Ja, det är ju så att den stora guden i EU är kompromissen. Och då är det sällan svart eller vitt.

Man ska se till att alla 28 medlemsländer känner sig bekväma med besluten. Då blir det inte riktigt hundra procent som jag vill eller riktigt hundra procent som du vill, men det blir ändå okej. Och så kan vi leva med det.

Men det är inte alltid så spännande med kompromisser. Men det är ändå det som får det att gå framåt och att leverera resultat.

Reporter: Om du fritt skulle få önska dig en sak med EU. Vad skulle det bli då?

Cecilia Malmström: Oj, det var svårt. Det är mycket man skulle önska här i världen Men på en lite mer vardaglig nivå skulle jag kanske önska att vi hade en bredare debatt om EU-frågorna runtomkring i  Sverige och i andra länder. Och att skepsisen, att den sjönk – vilken den faktiskt har gjort  under den senaste tiden!

Stödet för EU är högre än på många, många år i de flesta länder. Men jag önskar att det blev en naturlig del av det politiska samtalet. Att folk kände sig hyfsat bekväma med att ”Jag vet inte och förstår inte allt som händer i EU, men jag har ändå hyfsad tilltro till att de gör ganska bra saker och att jag vet hur jag ska göra för att få veta mer om det”.

Reser mycket i jobbet

Reporter: Mäter ni människors åsikter om EU och förhållandet till EU?

Cecilia Malmström: Ja, absolut. Det finns ett opinionsorgan kan man säga, inom EU, som gör det. De har mätt detta i jättemånga år och ställer samma frågor. Där har vi på den senaste tiden sett att stödet för EU har gått upp i nästan alla länder.

Det kanske har att göra med att det har varit så turbulent, men att folk ändå har insett att EU inte är perfekt, men vad är alternativet? Det är trots allt bra att vi försöker bevara detta och lösa problem; klimatförändringarna, migrationsfrågor, säkerhetsfrågorna med terror och så vidare.

Vi behöver samarbete, vi kan inte lösa det själva. Vi behöver varandra.

Reporter: Är det världsläget som sådant eller några speciella händelser som gör att relationen till EU förändras?

Cecilia Malmström: Dels tror jag att all dramatik som har varit den senaste tiden när Storbritannien har bestämt sig för att lämna EU, dels att det har varit stor ekonomisk kris har spelat in. Men man har ändå kunnat komma över detta och se att det trots allt är bättre att hålla ihop.

Sedan är det oroliga grannar också. Vi har oroligheter i Ryssland och i Turkiet. Vi har en osäkerhet om vad som kommer att hända i USA. Kommer USA fortfarande vara engagerad i stora internationella organisationer och stå bakom det transatlantiska samarbetet? Det vet vi inte. Men det är bra att vi håller ihop i alla fall.

Reporter: Hur ser din närmaste framtid ut nu i EU? Vad ska du göra?

Cecilia Malmström: Ja, vad jag ska göra den närmaste tiden? På måndag ska jag åka till ett stort möte i Hamburg och träffa väldigt många företagare där. Och så ska jag också göra ett litet studiebesök i hamnen i Hamburg. En utav Europas viktigaste hamnar.

Reporter: Största hamnar.

Cecilia Malmström: Ja, absolut! Innan vi får gå på sommarlov, vilket sker i slutet på juli, kommer jag nog att åka till Japan och Ukraina. Vi ska även ha ett toppmöte med Kina.

Vi håller på att förhandla ett antal handelsavtal som vi hoppas går framåt nu under sommaren – inte bli klara – men framåt. Till exempel med Mexiko och med Japan och med länderna i Latinamerika, Mercosur.

Sedan har vi ett antal frågor som vi diskuterar med parlamentet. Hur vi ska komma vidare för att öka effektiviteten. Hur kan vi se till att våra handelsavtal, när vi väl har de på plats, fungerar i praktiken på ett bättre sätt? Hur kan de bli effektivare? Hur kan vi hjälpa småföretag att använda de fördelar man förhandlat fram också i deras dagliga verksamhet?

Reporter: Är det svårt med den skillnaden; att det är en sak att fatta ett beslut i ett rum och en annan sak att det sedan ska fungera i verkligheten?

Cecilia Malmström: Ja, men så är det alltid. Det kan se jättebra ut på pappret och alla är överens. Sedan ska det fungera i praktiken också och där har vi alla ett jättearbete att göra.

Det handlar ju om att föra ut information om vad som står på pappret till alla. Det kan inte kommissionen göra ensam, utan där måste vi jobba till exempel med olika organisationer, med medlemsländerna, med parlamentet och med Sveriges riksdag för att se till att sprida informationen.

Reporter: Tack så mycket! Nu vet vi lite mer om hur EU funkar i allmänhet och EU-kommissionen i synnerhet. Vill du lära dig mer, kolla in ”eu.riksdagen.se”. Tack så jättemycket Cecilia Malmström!

Cecilia Malmström: Tack!

Reporter: Vi hörs!